schtephanie

Folk har frågat hur det kändes att komma fram till Santiago och se skylten med namnet på. När vi kom dit, kunde vi inte fatta det. Vi tänkte att nej här kan det inte va, har ju inte gått så längt från det förra stället. Så vi fortsatte att gå och visst gick vi en timme igenom staden tills vi äntligen kom till gamla staden. Jag kan säga såhär att jag och mamma har inte under 70 mil en enda gång tittat på en karta för att se vart vi ska gå. Vi har följt gula pilar på vägar, murar, staket, träd, hus m.m. När vi kom in i gamla staden i Santiago fortsatte vi följa pilarna, helt plötsligt stod vi där....mitt på toget med 100-tals andra pilgrimar...med katedralen framför oss. Här sluta pilarna! Vi var framme!! Vi satte oss ner med våra väskor, titta runt omkring oss och här kan jag säga att allt som jag gjort i en månad, all smärta, all glädje, alla upplevelser vi varit med om kom upp just här. En underbar fantastisk känsla och jag grät, vi grät, vi hade klarat det!