schtephanie

Idag ar vi pa ett mysigt harbarge i en liten by dar det inte finns nagon affar, bara en restaurang inne pa ett annat harbarge och dar ska vi ata klockan 8. Hela jag har blivit starkare, men idag kanner jag att jag borjar bli trott i benen. Det borjar kannas att man snart gatt 70 mill. Nastan ingen vi traffat gar hela caminon utan istallet gar nan vecka, aker hem, eller borjar senare pa vagen. Manga borjar ga de sista 10 milen (dar vi ar nu) for man behover bara ha gatt de sista 10 milen for att fa ett diplom i Santiago. De marks att folk startar har da man ser manga fler pilgrimar nu.
Just nu har man en kansla av hur man ska formedla vad man har varit med om i en manad. Och jag kan redan nu saga att det ar omojligt for oss att beskriva vilken upplevelse vi har varit med om. Vi har haft alla kanslor man kan ha. Sett stallen som nog maste ha den vackraste naturen. Blivit jagade, blivit ignorerade, blivit hjalpta, skrattat, sjungit, pressat  kroppen over berg. Ja, you name it, we have done it. Snart ar vi fardiga och har aldrig varit mer stolt over mig sjalv och min mamma som jag ar nu.

Nej nu gar tiden snart ut. Ses pa lordag.

Adjo.